Korsord (27-05-2008)

Hör du till dem som kopplar av med ett korsord om kvällarna? Eller brukar du lösa korsord när du åker tåg? Eller har ni korsord på utetuppen om somrarna?

Det vore intressant att göra en undersökning av i vilka alla sammanhang korsord kan användas. Jag har rentav hört om blivande mammor som tar med sig korsord in i förlossningsrummet i väntan på att det egentliga födsloarbetet skall komma i gång.

Korsord med hieroglyfer hittade man redan i Ramses IV:s grav från 1000-talet före Kristus, men korsord i modern bemärkelse fick sitt genombrott först på 1920-talet. Under de knappt 90 år som de har på nacken har de säkert förekommit i de mest skilda sammanhang, men har någon någonsin forskat i det?

Korsord är förströelse, verbal akrobatik, kunskapsinhämtande, hjärngymnastik och humor.

Eller ett irritationsmoment: för dem som inte delar intresset.

Korsord kan också vara frustrerande: när de är för svåra.

Eller egala: när de är för lätta.

Den största njutningen står de lagom svåra korsorden för. Det är dem det gäller att hitta. Själv kan jag emellanåt få en extra kick av de där som har ribban litet, litet för högt, de som jag inte kan lösa genast men kanske inom loppet av en vecka eller två. Just de korsorden får mig ofta att reflektera över hur hjärnan fungerar. Ena dagen är jag helt övertygad om att jag inte kommer vidare med klurigheterna – ”detta övergår mitt förstånd” – men så plötsligt kommer det följande dag en lösning, liksom från ingenstans, flygande genom mitt huvud. Ibland kan det rentav vara fråga om ett ord som jag trodde att jag inte visste om. I sådana ögonblick känns det som om hjärnan hade mer kapacitet än mitt medvetna jag förstår, och det förunderliga är ju att det inte handlar om tankemässig ansträngning, utan om att hjärnan arbetat latent under natten och medan jag har gjort något helt annat.

Denna dimension i korsordslösandet är den mest fascinerande av alla. Den påminner om den process det innebär att skriva en bok: jag sitter och bearbetar en text jag skrivit som inte är bra och jag fastnar där, har ingen aning om hur jag skall komma vidare från sidan 57 (eller vad det kan vara). Men så sover jag på saken och följande morgon ”vet” fingrarna på tangentbordet, ofta, vad de skall skriva. Bortom vad jag har kunnat räkna ut på förhand.

Korsordslösande har alltså gemensamma nämnare med kreativt arbete.

Det har också likheter med det nattliga drömmandet. I drömmarna liksom i korsorden  framträder det att hjärnan har ”plockat upp” oväntade ord och minnen ur det dagliga livet. I drömmarna uppenbarar sig bilder och ord som det medvetna har uppfattat som oväsentligt. Men så visar hjärnan att den minns. Den minns och tar till sig mer än man tror.

Detta att lösa korsord innebär alltså att gå på upptäcktsfärd i sin egen hjärna. Samtidigt ger det aha-upplevelser, då kluriga formuleringar visar sig stå för något oväntat. Jag minns till exempel ett korsord i Hemmets veckotidning där man skulle fylla i sex bokstäver för uttrycket ”är helvetet”. Jag hade till och med de tre första bokstäverna: ”o-m-a”. Men det hjälpte inte. Inte ens då jag slutligen kom på lösningen, ”omalet”, förstod jag genast hur det kunde stämma. Men så gick det upp för mig att det ju inte var fråga om något hinsides mytiskt ställe utan om en sammansättning: ”hel-vetet”, det omalda vetet. När detta klarnade för min rådbråkade hjärna, tog den ett litet glädjeskutt då nya synapser aktiverades.

Andra gånger har jag kunnat njuta av själva den språkliga formuleringsglädjen hos korsordsinstruktörerna. I Allers Kronblomskryss fanns det till exempel en gång en bildgåta som ledde till följande rad: ”Fransmansdans med elegans”. Smart.

De senaste tre åren har sudokuna upptagit konkurrensen med korsorden, men de kan knappast ändå ersätta dem. Ett sudoku visar inte direkt på oväntade samband, utan består för mig i första hand av ett slags glädje över att allt (alla nio siffror) kan falla på plats, att ett mönster kan fullbordas enligt givna normer. Det är ett slags logikens lovsång.

Logik är visserligen en aspekt som man kan utnyttja också i korsorden, i synnerhet innan man vet svaret på de givna nyckelorden och funderar över vilka bokstäver som alls kan kombineras, bedömer sannolikheten för om en viss ruta skall vara en vokal eller en konsonant. Ändå omfattar korsorden så mycket mer än logik. De är verbala labyrinter med många Ariadnetrådar att söka reda på.