Energin i våra kroppar (03-9-07)

I dagens samhälle är det en särskild utmaning att leva i samklang med sin egen energitillgång. Vi översköljs både av splittrad information och av ett aldrig sinande utbud av aktiviteter. Också dygnsrytmen rubbas lätt av de elektroniska medierna.

Om vi inte gör medvetna val, finns det en risk att vi nyckfullt rycks med av all yttre stimulans och inte tillräckligt bevarar kontakten med vår kropp och våra krafter och egentliga behov. Då uppstår en situation där vi förbrukar mer energi än vad vi egentligen har. Då finns det inte heller tillräckligt med tid att fylla på reserverna.

Det är dessutom synd om all vår fritid bara finns till för att ”ladda batterierna” för plikter och arbete – som om inte också fritiden skulle behöva egen energi för att kunna bli tillräckligt meningsbärande vid sidan av jobb och andra åtaganden.

Jag vill här slå ett slag just för en värdesättning av den egna energitillgången. Det innebär ett avståndstagande från tanken att man måste orka med så mycket som möjligt och att det är en brist om man inte gör det. Det innebär ett bejakande av kroppen och den egna upplevelsen av lust och olust för olika saker, en vilja att uppmärksamma sina egna fysiska, emotionella och mentala behov.

Det passar visserligen inte in i vårt hektiska samhälle, men om tillräckligt många vågade vara så mänskliga skulle det ändå kunna bli en underström av revolt mot det osunda tempot, en underström att hämta styrka ur och inspireras av.

Enligt Deepak Chopra kan en människa med bra energihushållning leva 115-130 år!

Når du och jag inte så långt kan en bättre energibalans ändå öka livskraften och -glädjen.

För tre år sedan utkom en bok med titeln ”Läk dig själv med framtidens medicin: homeopati, näring och medvetenhet” (av Hanne Knutsson med flera), som jag har läst med intresse. Trots sin amerikanskinfluerade, reklamaktiga titel presenterar denna bok en livsvisdom i ett brett perspektiv på ett sätt som har imponerat på mig. Energibegreppet är mycket centralt i denna framställning. Författarna visar hur många aspekter det egentligen kan omfatta. De hänvisar till att energi i kroppen behövs för åtta olika processer: för ämnesomsättningen och uppvärmningen av kroppen, för rörelse, för förnyelse av celler, för nerbrytning av gamla celler, för utrensning av slagg, för immunförsvaret, för nervimpulser och hormoner samt för de mentala och emotionella funktionerna. De indelar energin i tre huvudtyper: fysisk, emotionell och mental energi.

Den fysiska energin kännetecknas till exempel av att aptiten är i balans och av att man inte så lätt blir andfådd. Rastlöshet är däremot inte ett tecken på mycket fysisk energi, utan enligt boken en kompensation av låg energinivå.

Den emotionella energin omfattar en lust att göra saker och visa omsorg, och den baseras på vår förmåga att tycka om oss själva och andra. Om man saknar emotionell energi, har man antingen stort behov av underhållning och har svårt att vara ensam – eller så blir man emotionellt avstängd och vill gärna vara mycket ensam.

Den mentala energin handlar i sin tur om intellektet, om en förmåga att känna frid då man vilar och en förmåga att koncentrera sig och vara kreativ då man är aktiv. Obalans på detta plan leder till att man blir glömsk, mentalt frånvarande och har svårt att ta initiativ.

Knutsson och hennes medförfattare anser att det är viktigt att vi i samband med stress av olika slag kan återskapa den energinivå som behövs för att kroppen skall kunna läka sig själv. Annars blir vi lätt sjuka. Sjukdom kan ses som energibrist. Kroppen orkar då inte längre reparera sig själv.

Det här är spännande tankegångar som utgår från en helhetssyn på människan. De kan hjälpa oss att precisera vår uppfattning av hur det står till med vår egen energitillgång just nu. Energin förändras hela tiden från dag till dag, från timme till timme, ja, från en stund till en annan. Medvetenhet om den förutsätter därför att vi är närvarande i nuet.

Så välkomnar vår kropp oss in i en upptäcktsfärd i vad det är som ger och tar energi.