Språkvården stödkorsett eller tvångströja?
(11-09-05)

Är språkvård till hjälp eller förfång, är den – för att låna några metaforer av Peter Cassirer – en stödkorsett eller en tvångströja?
           
Den nyutkomna Språkriktighetsboken, utarbetad av Svenska språknämnden i Stockholm (och presenterad i Vasabladet av Bertel Nygård 31.8), är ett försök att ge det rätta stödet som inte blir för tvångsmässigt. Boken vänder sig till den breda allmänheten och väntas bli ett standardverk. Det är över 30 år sedan en liknande bok publicerades (1973 kom fjärde upplagan av Erik Wellanders ”Riktig svenska”, som utgavs på uppdrag av Svenska Akademien), vilket gör att den nya boken fyller en verklig lucka.
           
Boken har redan väckt motsatta reaktioner. Det finns de som tycker det är skönt att vissa språknormer luckras upp – och andra som menar att språkvårdarna nu går för långt i liberalism och accepterar alltför mycket.
           
När jag själv har fördjupat mig i Språkriktighetsboken har jag framförallt imponerats av den mångsidiga argumentationen i olika språkfrågor. Olika aspekter framläggs, nyansskillnader beskrivs. Man lär sig förstå språket på ett djupare plan. Detta skapar en jordmån också för läsarens egna ställningstaganden. När man får klart för sig hur Språknämnden resonerar, har man också lättare att avgöra om man tycker att resonemanget verkar vettigt.

För det mesta tycker jag det, men inte alltid. ”Paret hade blivit lurade” (i stället för ”lurat”) och ”mycket bilar” kan klart försvaras, medan jag inte finner tillräckligt hållbara argument för ”fem personal” och ”Björn och Bennys nya musikal” (med genitiv-s bara på senare namnet).
           
I boken betonas mycket att man som språkvårdare bör ta hänsyn till det faktiska språkbruket och inte skapa regler som ingen följer. Andan är att om många använder ett visst uttryck, så är det ett uttryck som man skall ha mycket starka skäl att motarbeta. (Och det har man faktiskt ibland, som i fråga om ”före” som satsinledare och när det gäller särskrivning av sammansättningar, till exempel ”socionom examen”, som Språknämnden konsekvent tar avstånd från.)

Visst är det bra att språkvården förankras i den praktiska språkanvändningen, men Språknämnden har samtidigt en tendens att emellanåt underskatta normeringens betydelse. I förordet talas det mycket om problemen med olika normeringsprinciper, men normeringens styrka blir undanskymd, vilket skapar en viss obalans i diskussionen. Allt tal om social acceptans och brukets betydelse har i någon mån lett till att Språknämndens egen profil inte syns så bra. Det är som om rädslan för att framstå som förmyndare emellanåt gör Språknämnden otydlig. Så står det till exempel väldigt mycket om fördelarna med tautologier (”tårta på tårta”-uttryck) och ofullständiga meningar, men det ges inte lika mycket plats åt de problem som de faktiskt ibland förorsakar, när de inte används medvetet.

Om tidigare språkvårdare måhända för mycket har sett på språket som ett isolerat system med inneboende lagar, får jag här i stället ett intryck av motsatsen – att språkbruket många gånger nästan hyllas som sådant. Mitt personliga ideal ligger någonstans mittemellan: att låta språkbruket ha sin tyngd men också betona andra aspekter och goda sidor av styrd språkvård.
           
På mina språkvårdskurser brukar jag alltid framhäva att skrivglädje är viktigare än ängslig självkontroll och att språkvården inte skall få så stora proportioner att den dominerar hela skrivprocessen. Men samtidigt medger jag villigt att jag själv som professionell språkbrukare upplever att jag vill ge mitt eget språk så mycket klarhet, styrka och stringens som det bara är möjligt och att jag därför gärna tar till mig språkvårdens tips och idéer som kan hjälpa mig på den punkten. Språket är mitt arbetsredskap och jag vill visa det all respekt jag kan.

Sedan kan jag förstås som poet medvetet bryta mot de grammatiska reglerna och njutningsfullt skriva ”felaktiga” konstruktioner som ”där grönskar jag ett språk” och ”låt prunka ditt namn”.

Leve språkvården! Leve friheten att bryta mot regler!