Det finns en grupp människor som är osynlig och marginaliserad i den allmänna samhällsdebatten. Det talas mycket om att stöda barn och unga, föräldrar, parrelationer och pensionärer – men var finns stödet till de singlar som befinner sig ute i yrkeslivet? Var syns singlarna, i det praktiska livet, bortom filmserier som ”Sex and the City” och dejtingsajter? När riktas till exempel samlevnadsspalter och utvecklingskurser uttryckligen just till dem? Hur ofta talas det om dem som målgrupp?
Bokmarknaden gör det visserligen. Olika typer av självhjälpsböcker för singlar har utkommit – allt från Barbara Feldons ”Stark, lycklig och singel” (2007) till Eva Rusz Malmbergs och Kicki Normans ”Den ultimata singelhandboken – nya sätt att hitta din drömprins” (2003). Mycket såld har också Dan Josefssons och Egil Linges ”Hemligheten. Från ögonkast till varaktig relation” (2009) blivit.
Boktitlarna talar för sig. De handlar om två helt olika perspektiv på singelskap: det ena tar fasta på singellivet som sådant och ser vad man kan göra för bra av det, medan det andra utgår från att singellivet innebär ett sökande efter något annat.
I och för sig behöver man kanske inte se dessa perspektiv som motsatser, utan som kompletteringar till varandra. Om allt i ett singelliv bara var ett sökande, blir tillvaron ganska desperat om man inte hittar det man söker. Om singellivet däremot handlar om att slå sig till ro med vad man redan har, ligger det inte långt till frågan om resignationen, åtminstone i vissa fall, är för stor. ”Även om jag respekterar dem som väljer att leva ensamma i dessa svåra tider, tror jag inte att man kan utvecklas och bli hel annat än i ett bra förhållande”, skriver till exempel Imagoterapins grundare Harville Hendrix i sin bok ”Tag vara på den kärlek du finner. En bok för dig som är singel” (1992).
Den som vill kan förstås också vända på steken och säga:
– Den som bara strävar efter en parrelation som livets mål ger en fel signal om att livet som singel skulle sakna värde och mening i sig.
Det finns alltså många sätt att se på singeltillvaron, beroende på vilka behov som ligger överst. Singelskapet kan ses som ett problem, en utmaning, ett uppdrag eller en frihet till extra satsningar på jobb och andra intressen.
Ett faktum står i alla fall klart: att vara singel är inte alls så ovanligt som det ibland kan tyckas i den allmänna diskussionen om hur människor mår i vårt samhälle. Omkring en miljon finländare, eller 19 % av befolkningen, bor ensamma. Antalet har dessutom vuxit. Det finns därför allt skäl att ta gruppen på allvar.
Singellivets utmaningar kan se ut på olika sätt beroende på bakgrunden till singelskapet. Den som frivilligt är singel kan få lov att tampas med att bli förstådd i sitt livsval av omgivningen. Den som av olika anledningar däremot ofrivilligt lever ensam kan kanske bli tvungen att brottas med frågor som självkänsla, hantering av tidigare besvikelser, kontaktskapande och samhörighetsbehov.
I samtal mellan singlar har det framkommit hur det i synnerhet inför helger kan uppstå smärtsamma situationer när familjer sluter sig samman i sin egen krets och singeln står där utanför och undrar vart han eller hon ska ta vägen. Det är något som är fel i samhället om det inte ges samma möjligheter till ett rikt socialt liv för alla, oberoende av om man är singel eller inte. Något är fel om vi för att få gemenskap och närhet är beroende av att ha en partner. Att vara ensamstående ska inte behöva vara liktydigt med utanförskap och osynlighet.
Människor som lever ensamma behöver umgås med och tala med varandra för att inte bara ha familjen som referensgrupp och ensidigt jämföra sig med den. Också det är en av utmaningarna: att inte jämföra sig. Att vara sig.
Personligen känner jag mig stimulerad av att tänka på Harville Hendrix uttalande om fördelen med att vara singel framför att vara gift: det är enligt honom svårare att som gift försöka lösa sina problem då man är mitt uppe i dagliga kriser än att göra det som singel. ”Som singel har du en unik möjlighet att skaffa dig den självkännedom som är förutsättningen för en bra relation”, skriver han.
Till det säger jag:
– Heja, alla singlar!