Vi lever i en teknikaliserad värld, där tv-tittande och datoranvändning tar upp stora mängder av vår tid. Medierna erbjuder samtidigt rika möjligheter till kunskap och upplevelser; världen blir mindre, nyheter kommer närmare.
Men vart är vi på väg om själva tekniken blir så lockande att den börjar betyda mer än människors verkliga behov av den?
I vilken mån hindrar till exempel tv-tittande oss från att utveckla gemenskapen med varandra? Vi sitter försjunkna i våra soffor om kvällarna i stället för att ringa på hos varandra. Många människor umgås mer med hallåan i tv än med grannar och vänner. Tv:n och datorn bidrar till att upprätthålla tendensen till ensamhet i samhället. När de stängs av har kvällen plötsligt tagit slut och tiden för umgänge med andra är förbi för länge sedan.
Låt oss alltså utmana varandra att begränsa medieanvändningen – medvetet, impulsivt, beslutsamt eller spontant. Låt oss öppna oss själva mot det liv vi annars går miste om.
Låt oss till exempel inspireras av vad den tyske psykiatern Joachim Bodamer redan 1959 skriver i sin bok ”Människan utan jag. Analys av vår tids sjukdom”. Bodamer menar att det att avstå från ständigt flödande information varken betyder isolering eller världsfrånvändhet. Han utgår nämligen från att människan efter arbetsdagens slut framförallt behöver ”återvända till sig själv” och att den som känner sig själv ”aldrig är främmande för världen”. Han menar att den yttre bildövermättningen leder till en tilltagande inre bildfattigdom. ”Framtidens människa”, hävdar han, ”är en människa som förstår att använda tekniken som ett instrument för sin frihet” och inte bli slav under den. Vi kan frivilligt begränsa hur mycket nya intryck vi tar in från omvärlden.
Att slötitta på tv hjälper många att koppla av, men vore det inte viktigt att vi också hade tid för återhämtning, tid för bearbetning av våra upplevelser utan att ge hjärnan ständigt ny stimulans?
Ju färre ting i omvärlden vi väljer att inrikta oss på, desto djupare och rikare blir vår förmåga att iaktta, uppleva och psykiskt bemästra, skriver Bodamer.
Att säga nej till omåttlig användning av olika medier är en storartad inbjudan att säga ja till något annat.
-> Om att diska